I CAN'T KEEP UP WITH YOUR TURNING TABLES

“I felt very still and empty, the way the eye of a tornado must feel, moving dully along in the middle of the surrounding hullabaloo.” 

― Sylvia Plath, The Bell Jar

Det finns inte mycket att skriva, det finns en del att se fram emot men samtidigt har jag ingen ork för det. Skolan går som vanligt, denna vecka är full av prov för min del (nackdelarna med  konstanta sjukhusbesök). 

Hursom, det här med att vara trött är inget jag listat ut för jag är inte sömnigt trött utan bara trött. Jag är trött på att alltid öppna böckerna med inte plugga, jag är trött på att jag måste plugga så jag inte hinner umgås med min bror, jag är trött på att jag inte kan njuta av saker jag älskar men främst är jag trött på mig. Det spelar inte längre någon roll hur många människor och hur mycket kaos det är runt om mig, för jag är för trött, för tom för att orka bry mig. Så ja denna vecka vill jag bara få gjord i hopp om att detta gått över till nästa.

I'LL WAKE WITH COFFEE IN THE MORNING

Hemma. Jag är äntligen hemma i mig, i Sverige och i min omgivning. Italien var precis som vanligt vackert, stressigt och crowded (minns inte vad det är på svenska så ni får stå ut med min svengelska). Har saknat mina mostrar så mycket att det fortfarande värker i mitt hjärta när jag tänker på det. Så bara av att få umgås med de så mådde jag bra.

Vissa dagar var precis som vanligt bra och dåliga. Första kvällen blev jag rånad vilket gjorde att man inte riktigt njöt de närmsta dagarna men jag insåg att det är ödet och jag kan inte göra det ogjort så jag ställde istället in mig på att bara vara, Vilket gjorde att vi satt oss vid fik under morgonen och spenderade dagen att gå vilse på gatorna.

Det finns så mycket att berätta och skriva om men kanske i ett helt inlägg om Italien? Det låter som något jag skulle kunna göra. Tänkte försöka komma igång med detta igen.