2018-02-25 19:54

Young dumb and broke - Khalid

Ibland går jag in på bloggen eller det man i min utbildning kallar plattform. Ibland känner jag igen tjejen som skrev alla inläggen där bakom skärmen och lät fingrarna röra sig på tangenterna precis som hon spelar på det älskade pianot.
Är inte alls så cool att jag pratar om mig själv i tredje person men kan tycka att det är världsskillnader på då och nu. Visserligen befinner jag mig fortfarande i Norrland, i min lilla etta men så mycket annat har roterat och återigen så pluggar och jobbar jag än men det är svårt att förklara.
Svårt att hitta ord på. 

Hur ska man beskriva för någon att tjejen som tittar sig i spegeln inte alls är samma person som för ett år sedan, eller kan alla relatera? att man vaknar upp en morgon och inser "oj vafan, jag har ändå tagit mig en bit" och lyckats bygga ett liv med rutiner. Jag klappar mig på axeln ändå.

Men det är som sagt fint att gå in på bloggen, titta tillbaka på vilka förväntningar jag hade då. Vad jag värdesatte och hur jag främst tänkte. Jag saknar att skriva. Att hitta mig själv i orden. Men vi får se om det är här jag hamnar igen. Risken finns, helt klart.