JERUSALEM - PALESTINA

Efter att länge ha pratat med min far igår funderade jag mer på hur jag ska formulera och skriva mina ord. Men jag har insett att det inte går att hitta några ord. Det är så kolossalt orättvist och inga nyheter, tv-stationer kommer någonsin kunna visa det. Att se denna sorg och smärta runt om hos alla palestinier gör verkligen att jag bara fortsätter låta tårarna rinna. 

Det får mig att gråta över mitt andra hemland, min fars hemland, mina förfäders hemland och alla generationer som kämpar för att få tillbaka något som redan var vårt. Det är svårt att sitta hemma, trygg och skriva om något som väcker så mycket känslor. Det är svårt att se min mammas sorg med oss, min släkt, medmänniskorna men främst det palestinska folkets sorg. Samtidigt fylls jag av sorg, som halvpalestinier, som min pappas dotter, som svensk och som en människa som hoppats på så mycket mer mänsklighet.

Inte nog med det som händer nu, utan det som hänt med vårt land och det palestinska folket sedan 1948. Att kalla Jerusalem för Israels huvudstad är fel på så många plan. Detta är inte bara politik. Det är historia och verklighet. Jerusalem har och är centrum för alla religioner och där det palestinska folket både muslimer och kristna levde i fred innan ockupationen. Vi talar om århundraden om fred innan ockupationen. Att genom en bit papper och några signaturer ge bort något som inte ens är deras att ge bort gör mig förbannad. Det bryter mot så många mänskliga rättigheter, internationella lagar och tar oss flera steg bakåt i historien.

Behandlingen mot det Palestinska folket har alltid varit orättvist, ensidigt och otolererbart. Jerusalem är och kommer alltid att vara Palestinas huvudstad, trots ockupationen.