THIS IS WHERE THE CHAPTER ENDS AND A NEW ONE NOW BEGINS

Nu är det gjort. Tryckt och klart.
Jag har sökt in till universitet och högskolor och tagit ett steg in i framtiden plus vuxenvärlden. Det låter så töntigt och så klyschigt men det är sant. Jag har ingen aning om jag ens gjort rätt val nu. Jag ber till gud att det blir rätt i slutändan för min ångest är inte att leka med.

Inte min bloggning för den delen heller. "Jag ska bli bättre" säger jag varje gång, vilket till mitt försvar är sant och stämmer i ungefär 1 eller två dagar sen går jag tillbaka mina rutiner som inte involverar bloggning. Jag hittar inte längre orden jag vill skriva. 

Jag är så inne i en period där allting är så seriöst och viktigt, alla beslut och val jag tar känns livsavgörande. Jag vill bara stanna upp, andas, och kunna vara. Man talar oftast om ett stilla sinne, jag däremot har en hjärna som går på högvarv 24/7 och älskar att övertänka och överanalysera allt. Tur att jag är ledig imorgon, hade aldrig klarat mig igenom veckan annars. Jobbade dock i tisdags som omväxling och kan med handen på hjärtat säga att jag hade jätte kul, kändes lite som hemma.

Det är också något som skrämmer mig! På tal om hemma, jag är ju så otroligt hemkär. Jag trivs bra i Västanfors, jag älskar att ha min bror och familj nära, jag kan alla vägarna.
Att jag inom mina utbildningar måste flytta gör mig faktiskt rädd. Rädd över att missa allt, inte kunna reta min bror, vara med på familroadtrips, släktmiddagar osv. för att sedan komma tillbaka och se att allting har förändrats men ändå är detsamma. Bara det att jag inte är inkluderad länge,

Ska avsluta detta för att ta och blogga imorgon. Får köra en catch-up tror jag.