När man pratar om kvällar man kommer minnas så är det ändå dessa. Att efter midnatt ta sig upp på tak, dansa och sjunga till Veronica Maggio tills man fryser igen. Livet ändå.
Jag har precis cyklat igenom Piteå i 13 cm klack, lyssnat på Oskar Linnros, skrattat till magen vänt sig under en Stand-up på skolan, dansat med vänner, skrattat med vänner, haft djupa konversationer till att prata om inget vettigt alls och jag kan inte sluta le. Just i denna stund är jag så glad över mitt liv här i Piteå.
Tanken slog mig när jag cyklade igenom tomma gågatan, att alla dessa ljus och denna ekande stad är mitt hemma och jag ser framemot att komma tillbaka efter sommaren sen. Det är inte mycket som slår kvällar som dessa. När man stannar upp en sekund och bara tar in. Livet ändå.
