(Det är en lång text snart, om ni inte vill läsa kolla bilderna istället och inlägget som kommer över)
Skrev den där lilla texten igår och vart förvånad över hur många som fattade budskapet. Grejen är den att att jag har aldrig gillat politik på det sättet eftersom jag ser det som något som separerar människor. Men det jag aldrig tänkte på att det har en sådan stor påverkan. Mina föräldrar är som sagt journalister och väldigt påverkade och delaktiga i det vi kallar politik. Min pappa som ursprungligen kommer från Palestina är väldigt insatt i Palestina-Israel frågan. Jag kan mitt ursprung, jag vet vem jag är när det kommer om historia. Min mamma kommer från Libanon och hennes del kan jag lika bra. Men grejen är den att jag trodde inte på att JAG kunde göra skillnad. Jag trodde att bara människor som pappa som pluggat och utbildat sig inom det kunde klara det, men det är tvärtom jag skulle kunna göra så mycket mer. Vi ungdomar har det nya nätverket, twitter, facebook, tumblr, weheartit, instagram och alla andra platser. Vi har möjligheten att utTrycka oss och göra vår röst över hela världens hemsidor och nätverk. Jag hade tur som föddes i Sverige och betraktas som Svensk. men de som inte hade den turen? Jag känner en starkare samhörighet med mina föräldrar när det kommer till Palestinska människors rätt att återvända. Jag känner verkligen att det är något jag vill lyckas med om jag så ska stå på en demonstration i - 30 grader (vilket jag gjort 2009). Det jag menar är att ibland känns det som att det jag vill få sagt inte blir hört och då väljer jag att skriva ner det istället. Även om jag inte delar med mig av allt. Idag visade barnen och människorna i Gaza att trots förlusten av alla dessa civila människor så lyckades de och är våra frihetskämpar! Alla barn, alla gamla, alla kvinnor och alla män. Ni har min respekt, mitt stöd och ni har kärleken till mitt hemland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar