STRESSEN VI ALLA UPPLEVER

Det här med stress är ju nämligen något vi alla upplever. Jag är en person som även kan få ångest och panikattacker om min stress går överstyr.
När jag valde natur hade jag räknat med stressen, men inte hastigheten gällande stressen.

Jag hade till exempel inte en blekaste aning om att vi kunde ha upptill 3 prov eller mer under en vecka. Att vi skulle ha typ minst 2 nationella VARJE termin. Att vi konstant var tvungna att prestera utan att kunna bromsa. För bromsar vi halkar vi efter, tappar vi motivationen så kan vi inte höja betygen i slutet sen.

Det är konstanta krav som måste toppas och sättas. Jag tycker det är ett mirakel att vi lyckas balansera detta. Jag har behövt ta pauser från mina vänner när det är de jag behövt under denna period och istället fokuserat på att döda mig själv och bränna ut mig med plugg.

Alla har olika sätt att plugga, alla lär sig olika snabbt. Jag har gått från att vara någon som inte pluggar till att vara någon som måste plugga. Jag har gått från en lugn hastighet till maxad just för att jag måste hinna och jag blir mer och mer stressad för varje dag som går. Min längtan till sommarlovet är som bortblåst just för att jag inte hinner tänka på det bra som kommer utan endast "Shit, jag har har inte pluggat till provet. Igen." "Fan, jag kommer inte fatta detta inom denna vecka inför provet" Osv. Att ha gått från en person som alltid satsat allt på skolan till att vara någon som knappt orkar ta sig upp på morgon. Stress enligt mig sitter inte bara i huvudet utan också i omgivningen.

Denna vecka har vi haft nationella Laboration Kemi (igår) och redan på Torsdag har vi Matten. För er som dessutom tänkte nämna att flera har det, ja jo det stämmer men vi har på kurs 2 dvs en hel mattebok på en termin. C-kurs dessutom och tro mig den är inte lätt och inte heller bara en "gnutta" svårare. Jag beundrar de i min klass som lyckas förstå och hinna för att sedan sätta ett toppbetyg medan jag kommer där och känner mig som en eftersläntare trots att jag vet att jag kan.

Stress kommer i olika perioder. Jag har vissa dagar när jag inte känner mig stressad alls, när jag tror att jag är förberedd och kan allt som ska och förväntas kunna. Men sen finns det de dagarna när allting bara blir för mycket och jag vill bryta ihop. När jag känner att allt jag gör är inte tillräckligt och att allt plugg och slit inte lönar sig. Det är de dagarna ångesten också väljer att titta in.

Oftast vill ångesten titta in dagen innan proven också bara för att psyka mig lite mer. Och med ångest medförs stress och som fortsättning på det kommer paniken. Stress är ju något vi alla upplever, men hur vi upplever det är olika.