THE FIRST OF DECEMBER

Den första december. Vet inte hur många gånger jag sagt den meningen idag, men väldigt många kan vi konstatera. Jag minns knappt sist jag bloggade faktiskt, jag gillar inte ens termen "blogga". Hursom så var det ett tag sen och mitt liv har hunnit förändras en hel del. Man tror oftast inte att några månader ska göra så stor skillnad men det är egentligen där allt händer.

Jag låter så klyschig när jag säger att jag formats av människor jag träffat och människor jag låtit gå men det är faktiskt så det är. Man får så mycket perspektiv på allt när man möter någon med ett helt annat tänkande, man får perspektiv när något hemskt händer och man är begränsad och inte längre den man var.

Jag vill vara den jag var men samtidigt börja om och helt plötsligt står jag vilse. Oftast själv. ingen kan rädda mig från mig själv eller påverka mig till att förändras. Mina vänner vet hur envis och långsint jag kan vara men samtidigt har jag en tendens att bry mig så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag spenderar oftast mina kvällar vaken, liggandes och tänkandes på hela våran existens. Från dammtussar till livet och döden, det finns ingen begränsning egentligen.

jag brukar tänka på året som gått speciellt den första december, jag gör så varje år för det är då jag inser att det bara är exakt en månad kvar utav året. Jag tänker på allt som gått och vad jag kan göra med vad som är kvar vilket oftast blir njuta och vila.

Den första december. En månad tills jag slipper detta hemska år där det negativa över tar det positiva och får istället något att se fram emot. Nej nu blev jag alldeles för bitter när jag skulle försöka vara positiv. Men men ska ta och sätta mig med varmchoklad och lussebullar, det är trots allt första december.