EN DAG INNAN EN ANNAN TAR ALLTID SLUT

Snart åker vi. Det känns som jag sagt det så otroligt många upprepade gånger att jag slutat tro på det. Det är så tätt och nära inpå att jag är mer nervös än taggad. 
Har dock spenderat halva sommaren ensam tillsammans med pappa här i Sverige medan mamma och Josef befunnit sig i Libanon. Det känns också väldigt udda att jag jobbat klart min månad på SECO, kunde inte bett om ett bättre gäng att jobba med på krossen, så härliga verkligen.

På tal om härlig så var jag förbi Siv, hon är en gammal dam som känt mig sen jag föddes, hon och hennes man har nämligen bott på samma gata som oss så länge vi kan minnas. Hennes man gick dock bort för något år sen och jag känner att det börjar bli vana att gå förbi. Tycker det är så mysigt att komma dit och hon alltid tar fram fika och saft. Sen får jag dessutom turen att lyssna på hennes livshistoria, så himla härligt och intressant. Det är sådana små saker jag börjat uppskatta mycket mer.

Har faktiskt även uppskattat ensam tiden med papi, det har konstant  varit jobb eller plugg i vägen under året så att kunna ha små stunder tillsammans gör så mycket och jag värdesätter det otroligt mycket mer nu. Det känns lite som man måste skratta ikapp allt kul man missat under året när man haft fullt upp. Mest chill är väl matlagandet, är vi båda inte så tagg blir det oftast "men istället för att handla allt det här och laga kan vi väl bara sätta oss på en pizzeria?" Hursom så känns det som jag börjat skriva novell så jag chillar med det en stund nu och avslutar inlägget.

(update: hade facetime snackis med mammis nyss, har levt på dessa lite smått senaste månaden speciellt genom att prata med min lillebror. Han underlättar verkligen mina dagar.)

JUST STOP THE DAMN CHALLENGE

Jag tänkte göra en video där jag gnäller och är bitter gällande just det här men jag tänkte att jag lika väl kunde sätta orden i skrift.

Denna dontjudgechallenge kan vara bland det som provocerat mig mest under detta år, eller nja kanske inte mest. Men det kommer åtminstone med på top 10 saker.
Att man har och använder dessa stereotyper och normer vi i åratal försökt bryta som grund är ju rent ut sagt skit. Vem ger er rätten att påstå att glasögon är så fult att det ska vara på "före" sidan innan man då sedan ska bli "snygg" på efter sidan. Att man driver om finnar när man vet att det finns otroligt många som lider utav acne? och detta är något vi inte kan rå för. Det är inte direkt så att man vaknar en morgon och önskar sig att få en synskada, hårväxt vid brynen, finnar och acne. (gör man det good for you!) Hela detta att få dessa grejer att framstå som det negativa är det som provocerar mig och vad är det för hets om att skryta att man är stereotypen av snygg? 


Jag har glasögon som jag använder hemma och till och från under veckorna. Inte for att jag känner att jag måste eller att jag har tillåtelse att va "ful" då. Utan för att det kan vara skönt att låta ögonen andas och vara från linserna. Linserna använder jag inte heller för att de gör mig "fin" utan för att bågarna kan vara i vägen ibland. Det är samma ögon framför och bakom. 

Detsamma när det kommer till smink. Vem är det som nu sagt att det är den gömda skönheten utan smink och vem är det som säger att den riktiga skönheten framhävs av smink?
Att säga att någon är snyggare utan smink behöver inte alltid vara en komplimang. Tänk så är smink det som den personen tycker är vackert? precis som någon annan tycker utan är.

Det är den DRYGA hetsen om att man konstant måste välja som stör mig. Att det hela tiden ska finnas en före och efter, fin eller ful, bra eller dållig. Kan människor inte bara få vara utan de konstanta klagomålen och standarderna och de konstanta kassa utmaningarna som ska dela och forma samhället.

Kan man inte bara ha en challenge som faktiskt bidrar till nytta? Eller är det kanske för svårt då vi är byggda att konstant döma och jämföra?
Så nu tycker jag att jag varit bitter nog men snälla bara tänk på det att bara för att du är född med vissa egenskaper betyder det inte att de är bättre än någon annans.