TANKAR OM LIV, TANKAR OM KOMMANDE KRIG

// Jag är inte en person som skriver på fb utan oftast har andra lyckats sätta ord på det jag tänkt. Dock denna vecka med alla hemskheter så vill jag faktiskt försöka sätta ord på tankar. 
Kan vi först och främst bara klargöra att det inte är muslimer som är ISIS och att dessa människor inte står för islam. Folk glömmer att terrorismen inte har någon religion. Extremism är sitt eget märke av galenskap och en hel religion kan inte klandras pga en person. 
Samma motbjudande grupp som ligger bakom Paris mördade mängder av arabiska muslimer i Beirut och Bagdad och vi är i detta tillsammans.
Så jag ber för muslimerna som måste ta itu med bakslag som kommer att släppas lös av okunniga, islamofobiska människor och jag hoppas ingen kommer känna att de behöver ursäkta sig eller försvara sig själva eller sin religion. Tyskar är inte Hitler, Breivik är inte Norge och Anton dvs ”svärdmannen” är inte Sverige.
Libanon är något de flesta inte skrev om, jag kan förstå det. Många glömmer Mellanöstern eftersom de förutsätter att detta är deras norm. Dessutom ligger Paris i Europa, det är närmare oss och påverkar oss mer än vad Libanon gör. Dock för mig som har en mamma från Libanon så påverkas jag mer av det som händer i Beirut. Jag oroar mig för mina släktingar, gatorna jag känner till och den otryggheten hoppas jag aldrig behöver komma till Sverige. 
Människorna som dog i Paris, Libanon, Bagdad osv är alla de samma. Människor och deras värde är jämlikt så genom att be för alla utsatta så delar du inte upp människor i fack, du överskuggar inte någon och du visar att vi alla är tillsammans.
Så jag ber inte bara för Paris utan jag ber även för Libanon, Palestina, Afghanistan, Syrien, Irak, Ukraina, Somalia listan är lång ...
Det är upp till oss att inte låta det vansinne få oss att slå på varandra. Skulle vi tillåta det, vinner de. Samlevnad, tolerans, och kärlek är revolutionerande och denna text är slut.// 

Skrev denna text på min facebook alldeles nyss och kom på att min blogg är mitt andra hem för tankar. Det är helt sjukt att jag ens känner ett behov av att skriva detta, att jag måste försvara det jag tror på men i dagens samhälle, i dagens rädsla så känner jag att jag måste det. Måste få något sagt och få min röst hörd innan den chansen försvinner. Jag känner mig lite tom just nu och återkommer imorgon.